En av filmerna jag såg med Jennifer och Sofi var Bitchkram. Den svenska, nya filmen. Det var en riktigt bra ungdomsfilm. Det görs så få sådana nuförtiden tycker jag: riktigt bra, svenska filmer. Speciellt filmer som inte är deckare. Åtminstone brukar jag sällan vara förtjust i svenska filmer. Fast det kanske bara är ett spår av min generation? Man hör sällan ungdomar idag som har mycket över för svenska filmer. Det är Beck på sin höjd. Varför är det så? Det är väldigt synd, egentligen. Att vi har blivit så amerikaniserade att vi inte bryr oss om det som finns här, nära. Hemma.
Jag ska inte gå in på någon djupare analys av det här, men jag rekommenderar er definitivt att se Bitchkram. Jag tror inte ni kommer att bli besvikna.
Om att vara ung. Att ha drömmar som gör att man brinner inombords. Om livets vändpunkter och att hitta sig själv när ingenting blir som man tänkt.
Berörande,
Film,
Fint,
Inspiration,
Linda Molin,
Svenskt,