bjornfoth.blogg.se

Okej, så veckans höjdpunkt var nog inte mötet med Björn Dixgård, för veckans höjdpunkt är förstås det som händer imorgon och som jag har längtat efter nästan enda sen jag kom hit, nämligen att pappa och syster Victoria kommer på besök! De ska stanna till på tisdag och, åh, vad roligt det ska bli!

 

 

Så har man varit med om dagens (veckans? månadens?) höjdpunkt. Att hälsa på Björn Dixgård från Mando Diao. Att dessutom få höra honom spela på ett sånt intimt ställe som här... Åh! Jag var dock inte tillräckligt modig/töntig för att be om en bild. Känner nu att jag kanske skulle ha gjort det. Hahah. 

 

Hur som helst - detta var en grym upplevelse!

 

Det är annandag påsk och jag är ledig. Jag har spenderat hela förmiddagen med att se Pretty Little Liars, men nu är jag less, så jag sätter min musik i öronen och går ner till havet.

 

Så var det inbokat. På knappt tre veckor är vi fem glada ungdomar som ska ta kyrkbilen till Taizé! Åh, vad jag längtar. Speciellt nu när det verkligen är bestämt. Vi ska bara vara där torsdag-söndag, så det är ju rätt kort tid, men jag tror det kommer bli bra ändå. Det är ju Taizé.

 

Då så. Det har varit en intensiv jobbvecka med några ensamma dagar i köket, en ny volontär att välkomna och introducera samt en påskhelg som ju började igår. Det har alltså inte blivit så mycket tid över till bloggen. 

 

Idag är jag ledig, och det var grymt skönt med sovmorgon. Annars står påskvandring och grillkväll på schemat. Det första här uppe i Haut de Cagnes tillsammans med Katolska kyrkan, det andra i Biot med Jennifer och några andra tjejer. Det känns som en bra ledig dag.

I lördags hade jag en supertrevlig kväll i Cannes med tjejerna, men nu har en ny vecka börjat. Den nya volontären kommer inte förrän på onsdag, och det känns definitivt att vi brukar vara två. 

 

Det blir en liten omställning nu, men jag tvivlar inte på att det kommer bli bra i fortsättningen :). Efter sju månader här är jag ju dessutom rätt varm i kläderna också.

 

Nu väntar middagen - ha det bäst!

Imorse skjutsade jag Ann-Mari till flyget. Sex månader har gått och hennes tid här är slut. Det var lite tungt att säga hejdå, och det kändes lite konstigt. Vi har både jobbat och bott ihop, umgåtts på arbetstid och på fritid. Därför känns det konstigt att jag ska vara kvar här utan henne. Samtidigt blir jag påmind om att inte jag heller har så lång tid kvar här. Det gäller att ta vara på det som är kvar nu.

 

Trots ett farväl tror jag ändå att jag har en bra tid framför mig här. Jag vet också att Ann-Mari får ett varmt välkomnande när hon kommer fram. Dessutom tror jag inte att vi har sagt hejdå för sista gången. 

 

Har glömt nämna det, men nu är det ju snart en månad sen Veronica Mars-filmen kom ut, och när David var här fick jag äntligen se den! Åh, vad bra den var!! Den hade precis samma känsla som serien, och jag älskade slutet. Enligt mig är det precis det avslut serien förtjänar. 

 

Jag vet att det är böcker på gång och löst prat om en andra film, men jag tror jag ska undvika det. Det räckte med den här filmen, det gav oss det avslut vi saknat sen serien slutade. Jag är nöjd. Fast förstås inte så nöjd att jag inte kommer se filmen igen ;).

 

 

Äntligen är det torsdag igen! Snart åker jag iväg på teater, och ni får som vanligt en tungvrickare att bita i:

 

Höjdpunkten idag var körsång. Vi övar just nu till en konsert med musikallåtar och det är så roligt! Ikväll övade jag första gången på The Music of the Night (-Fantomen på Operan), som jag ska sjunga. Åh, den är så fin! Den går galet högt dock, men otroligt nog så lyckades jag komma upp i alla toner, så det var riktigt kul! För någon som är van att sjunga altstämmor känns det rätt galet.

 

Oj, vilket tråkigt inlägg det här blev, men ja, då vet ni ;).

Det var ett tag sen jag skrev nu, men David har åkt hem efter en mysig vecka, och jag och Ann-Mari är trötta efter en lyckad påskbasar i kyrkan. Efter några timmar i Cannes har vi precis avslutat en halvledig måndag med filmen P.S. I love you, och går och lägger oss med en sån där lagomt bitterljuv känsla i kroppen.